tisdag 10 februari 2009

Älskade småttingar

Nu har vi i ett par dagar till med 2 av Malins ungar kvar. Wiwi flyttar på söndag till Bromma. Tjejen som köper henne är utställningsintresserad, jätte kul tycker jag. Wiwi är inte tokig alls. När valpar blir så här pass gamla, har man verkligen hunnit fästa sig vid dem men hon kommer att få det så bra så. hennes personlig är så lik sin mamma, en självständig tjej med mycket innanför pannbenet & ett hjärta av guld. Kommer säkert att bli super kul att jobba med henne för de nya ägarna. Sen bor hon kvar i Stockholm *ler fånigt...mycket fånigt*

Sen har vi ju Willie...........den pojken.........Ok, jag erkänner......I´m such a sucker for the Wombat

Kan det bero på att han är som min skugga? Vem kan inte älska dessa ögon? Vad är hans framtid? To be continued..........


Idag har de små varit i den f.d hästhagen & den blivande alpacka hagen för att äta mellis med de stora flickorna. De stora flickorna som kan visa små oskyldiga barn hur goda bajsar ser ut. Först var de stora tvungna att rusa halvvägs upp för berget, just ifall att, räven, älgen, rådjuret, haren, hjärnspöena var där uppe. Är man liten & förnuftig stannar man kvar hos människa med beundran i blicken.

Malin leker med de små som om hon själv bara var 3 månader. Hon är tillbaks i god form & springer som aldrig förr. Pälsen är väl inte den bästa men den kommer nog vad det lider. Vilken super morsa hon varit!! Mia är fortfarande jätte försiktig med obegripligt tålamod med dessa tänder som hänger i kragen som om hon vore en leksak. Myran tycker att de hyffsat ok om de bara inte fjäskade så. Den hunden avskyr verkligen all typ av fjäsk, nej raka puckar ska det vara.

4 kommentarer:

Åsa Ö: sa...

Ibland önskar man att dom var valpar hela livet.....

Upplagd sa...

...hej mormor, det är jag Elviz du vet. Dom där ögonen kan verkligen smälta ens nos i bitande nordanvind. Finns det nån puppie kvar till mig när vi hälsar på nästa gång eller ska jag få nöja mig med den gamla vanliga tjejmaffian?:))Ja, morfar förstås, men har har ju bara två ben.
I "värsta" fall får jag väl adoptera Willie Wombat - en sån goding behöver en fast tazz och jag ska lära´n allt jag kan...Det går jättefort säger matte! Blötnospuss!

Anonym sa...

Väntar med spänning på hur alpackorna ska reagera när de kommer hem till Hagaberg, Vi är ju fosterföräldrar till Apachita när vi inte längre kan härbärgera någon i lägenheten. Suck!!!

Anonym sa...

Knepigt att läsa om vad som händer hemma......