Underbart & orättvist

Man kan bli anmäld för förtal, man kan väl inte bli anmäld för för mycket lovprisning hoppas jag :) Måste bara få berätta vilken underbar mamma Malin är. Hon är lugnare än urberget, tungan är som en ljum sommarvind på de små, hon värmer dem med en kropp som är mjuk som en alpacka ull. Det finns ingen stress överhuvudtaget & det är alldeles tyst i valplådan förutom smackandet av små valpmunnar. Ok, ibland kan det komma ett ilsket pip om någon tappar sitt grepp. Jag kan sitta i timmar & bara njuta över familjelyckan.

Vi har en medlem i vår familj som inte njuter: Mia. Hon kan verkligen inte ta in informationen att hon inte får leka med de små än. Till svar får jag att hon inte alls ska leka med dem utan kanske bara lite,lite klämma på dem för de låter ju så roligt när det piper. Varför får Malin ha 6 pipisar & hon ingen??!!

Stackars lilla, goa Mia

Äntligen

Så kom de så äntligen, på det 62:a dygnet. Förstod redan i morse att det började närma sig då Malin inte ville ha något att äta. Vid 15-tiden började hon att härsa & första värkarna började någon halvtimme senare. Ringde efter Hasse så han skulle hinna komma hem för att delta i detta mirakel som en födsel innebär. Första valpen, röd hane som ska heta Vovsi & flytta till Boden, kom 16.20, sen rullade det på till den sista flicka föddes 18.25.
Malin tog lite rast för mat & vatten.

Malin är precis den underbara mamma som vi visste att hon skulle vara. Lugn & trygg hela tiden. Nu vårdar hon de små så ömt & det smackar för fullt innefrån valplådan. Friden har lagt sig.

Myran känner ju väl igen lukten & lätena, ivrig att få komma in & hälsa. Tålamod är en dygd som hon kämpar hårt med att förskaffa sig.

Mia är så nyfiken att pälsen står rakt ut från kroppen. Tålamod är en egenskap som hon inte har ett uns av. Hon vill hälsa NU NU NU.

59:e dygnet

Jaha, inget är som väntas tider sägs det. Väntan är ett klart överskattat tillstånd. Nu har vi väntat nog tycker jag & vi ser alla ivrigt fram till den stund små Malin pups ska komma ut i världen. Hur månfa är de? Pojkar? Flickor? Bägge? Är de röda eller blt eller lite av varje? Frågorna hopar sig & Malin vägrar att uttala sig. No comment säger hon hela tiden den lilla gurkskivlingen *ler*

Det rör på sig

Nu är det bara dryga veckan kvar innan Malins & Volttis små ska komma ut till oss. Det sparkar för fullt därinne & jag blir så ödmjuk & förundrad över livets under. Tror att Malin kommer tycka att det är skönt med deras ankomst då hon inte har haft en direkt angenäm dräktighet. Lilla grynet vet inte vad som händer & sker med kroppen.
Vi får hålla tummarna för av någon anledning, i vår ras tycks de allra flesta vilja ha tikvalp. Har många valpar bokade & det är jätte skojigt t.o.m hanar *ler*
Tack Tina så mycket för denna underbara rödluva som gör sån jätte bra reklam för aussiens underbara temperament!

Lilla Malin

Hon är så stor nu vår lilla rödhätta. Påminner lite om en fästing i formen, nej ush, så kan man väl inte skriva :) Malin är ju en slimad tös så magen syns så himla väl. Mia tycker hon är sååååå tråkig som inte har lust att leka för tillfället.

Har så svårt att tänka mig lilla Malin som mamma, det är ju inte alls länge sen hon var en liten tullta själv, bara ett par år sedan :) Hon kom till oss lite innan jul & hade en julröd rosett om halsen. Så bedårande så det kan du inte tro. Eftersom Malin är en av de snällaste, vänaste & raraste som någosin tassat på denna jord ska det bli så spännande med hennes valpar. Tror hon kommer bli en super mamma. Myran kommer säkert att hjälpa till att få fason på de små & sen har vi ju lekflickan själv dvs Mia.

Fast Malins mage är stor får alla 3 plats i korgen......än så länge:)

Hästfärger

Vilka 2 fantastiska dagar vi har haft här i Grödinge. Träden skiftar i alla gula & röda nyanser som finns. Över våra huvuden kommer den ena plogen efter den andra med gäss & svanar. Fasanerna syns igen & jag har sett ett flertal friska rävar i området. Besiktigade bilden igår & den gick igenom utan anmärkning. Bra musik på bilradion. Det behövs inte mycket för att man ska känna en våg av lycka.

Har inte Ruvbert fantastiska höstfärger så säg:

Dagmar på pryo

Det heter säker inte pryo i dessa dagar men ni vet vad jag menar. Hur som har Dagmar fått provanställning på ett helt underbart ställe på Ekerö. I hennes arbetsuppgifter ingår stall tjänst, kattvakt & pepning av människorna i form av intensivt kelande. Skämt & sido har älskade Daggidaggmask flyttat till en helt underbar familj som har hästar & katter. Dagmar är fantasisk tycker jag som bara smälter in i sin nya roll med full respekt för familjens andra djur!

Läs familjens härliga kärleksförklaring:

Hej Inga,
Egentligen har jag inte så mycket att rapportera förutom att Dagmar är
världens underbaraste hund ! (fast det vet du nog redan :-) ja ja mensan, det vet jag
Hon är så otroligt klok och duktig ! det stämmer

Alla i famljen avgudar henne - nja, inte katterna - men alla människorna !
Hennes rutiner är ganska lika varje dag.
Hon blir väckt av att lill-husse skall gå upp - då får hon följa stor-husse och hämta tidningen och slå en snabb morgonkissning.
En morgon missades detta, för Siri (ena katten) satt på trappan - både hund och katt "frös" nos mot nos i princip. Husse tänkte att det där löser sig nog och gick och hämtade tidningen, när han kom tillbaka så stod de likadant. Sen gick han och Dagmar in. Det hela resulterade i att en liten pöl fanns på köksgolvet - men det är enda olycka hittills och fullt förståeligt.

Felix serverar hennes frukost. Och de åker iväg, då går jag upp och gör stalltjänst med henne. Det består i att vi går ut med hö till hästarna och sen tar vi en extra vända bortåt hundklubben. Hon går alltid lös och det fungerar hur bra som helst - hon håller verkligen koll på föraren.
Den enda gången det är koppel är när vi går på asfaltsvägen och är på ridskolesidan av vägen (hon blir så glad när hon ser folk att jag är rädd att hon skall springa över vägen om hon måste hälsa på någon) . Jo och på kvällspromenaden har vi koppel på, för det är ju otroligt mörkt
äve om hon har blinkhalsbandet.

Sen jobbar vi, dvs hon sover i en av fåtöljerna eller i hallsoffan eller i sin korg.
Vid lunch går i ut i skogen en halvtimme ungefär och sen är det jobbdags
igen...
När första barnet kommer hem så är det ny promenad. Och seen jobbdags...
på nån mysig plats.
Ja, ungefär så går det till, sova, gå ut, sova gå ut...

Än så länge har vi inte ridit ut med henne, bara promerat bredvid häst och det går bra men hon har tydlig respekt för de stora hovarna och det är bra !

Just känslan av att hunden FÖRSTÅR är helt makalös ! Inte minst gäller det hennes "interaktion" med katterna. Helt otroligt, hon förstår att de BOR här och är medlemmar i flocken, men om hon nog skulle hon jaga dem galet om hon fick chansen ute, men inne -
nej, hon VET. Gullegullegulle Dagmar ! Vi vill inte riskera vare sig henne eller katterna så vi håller koll.

Vi är så glada och vi älskar henne så mycket !

Vi älskar henne också jätte mycket & vet att ni ger henne allt hon önskar i livet.
"If you love me set me free"